I slutet av mars 2008 fick jag äntligen hämta min nya lilla katt Tsaritzas Zelda, efter att ha varit kattlös under nästan ett år för första gången sedan 1985. Glädjen var stor, hos mig i alla fall, för den här kissen var mycket efterlängtad. Zeldas uppfödare Eva var mer tårögd för hon tycker det är lite sorgligt när kattungarna flyttar hemifrån.

Den första tiden med lilla Zelda var omtumlande, jag hade helt glömt hur busiga och nyfikna små kattungar är. Den förra katten S*Sirius Once In A Blue Moon blev ju nästan 19 år och låg mest som en skogaholmslimpa på sängen, det gjorde verkligen inte Zelda. Hon var skojig, påhittig och ganska envis och använde det mesta av lösöret till kattleksaker. Zelda tog sig upp på platser som verkade helt osannolika, och var både spänstig och gymnastisk.

När jag nu "började om" med en ny ung katt så hade jag bara planerat att ställa ut henne någon gång då och då. Dock hade jag glömt hur kul det är med kattutställningar, och så gick det faktiskt riktigt bra. Detta resulterade i ett under 2009 mycket frekvent utställningsdeltagande där Zelda uppnådde den högsta titeln Supreme Champion, blev Bäst i Variant och nominerad som Domarens Bästa Katt många gånger, samt sist men inte minst Best In Show vid flera olika tillfällen. Efter denna spikraka karriär blev det lite lugnare på utställningsfronten och Zelda inledde 2010 med några månaders "mammaledighet".

Tyvärr fick Zelda endast en kull, hon drabbades av livmoderinflammation efter en parning i Finland 2011, hon är numera kastrerad och bor hos min bror eftersom hon trivs bäst som ensamkatt.

Eva "Tsaritzas" som fött upp Zelda skaffade några år senare en ryss där en hona ur den här enda kullen återfinns i fjärde generationen, så Zelda och hennes enda kull lever på så sätt vidare.